Ismo Puppans uppkomst.

eller
Ismo Puppens tilblivelse.

Svenska

Det hela började egentligen redan 1975 (fast då hade jag inte en aning om det).

Jag fick följa med en klasskamrat som heter Tomas Öhlund, till Torneälven i höjd med Svappavaara ca: 5mil syd-ost om Kiruna, efter väg E-10.

Tomas farbror Stig hade en stuga strax ovanför nacken på Paurankiforsens början. Den låg alltså på Svappavaara sidan el. vägsidan om man tittar på kartan. Det här var i Augusti, strax innan sommarlovets slut.

Jag minns att vi konsenterade oss på sent kvällsfiske från ca: 22.30 - 0200.

Det var då "vakorgierna kom igång"

Vad dom tog på då hade man inte en aning om. Men det skulle komma att visa sig senare i livet.

Närmare bestämt 1985, då Tomas ringer "igen" & frågar om man skall följa med. Fiske galen som man är, kan man ju ej tacka nej.

Samtidigt så skulle det vara kul att uppleva stället i vuxen ålder igen.

Nu var man ju mera inbiten flugfiskare så att säga.

Nu följde det ytterligare 4 års huvudbry innan jag kom på, vad jag skulle exakt ha längst ut på tafsspetsen.

Det var när "Vakorgiern" var som mest intensifierad, som det var svårast att få dom att ta. Maganalyser på harrarna visade "Nattslände Puppor".

Vanliga kreationer med dubbad kropp & hackel var ju tillfredställande bra mönster, så länge dom var torr.

Direkt dom blev blöt, så slutade harrarna att ta. Att hålla på & dränka in flugorna med en diverse flytmedel har jag aldrig gillat.

Så en kväll i början på Augusti -89, var jag tillsammans med arbetskamraten Nils Christensen, vi hade åkt Paurankivägen via vägen som går till Esrange.

Vi var alltså på andra sidan älven gentemot 1975, då jag var första gången.

Nils & jag (Ismo) hade fiskat från kl.20.00, vi hade fått relativt bra med Harr & Öring. Klockan hade nu blivit ca:01.00.

Det vakade överallt, nu hade dom slutat nästan helt att ta dessutom. Att knyta på en ny torr nymf, flymf & allt vad det heter, det orkade jag ej mer. Jag blev på "ren svenska" fly förbannad, och vadade ut för i förhoppning att kunna se hur Pupporna kom in.

Med ficklampan i näven, så stod jag och lyste ut över det strömmande vattnet.

Helt plötsligt så ser jag en Puppa komma simmande i mot mig, sträcker ut handen och fångar in den. Nu fattar jag, Nattsländepupporna simmar ju betydligt längre sträcka uppe på ytan än jag tidigare trott.

En ide` föds, pratar med Nils om att nu skall jag göra en som flyter.

Han föreslår kork, men det har jag prövat till andra flugtyper tidigare, det var ingen höjdare att tälja i.

Nä, balsaträ ska det vara. Jag visste precis hur den skulle se ut.

Några dar efter var jag tillbaka ensam, nu var det spännande skulle den funka.

Det hade redan börjat att vaka ganska så rejält, på med vadarna, takla ihop spöt, Puppan på tafsen, osså ut. 

Vadade ut till strömkanten, rev ut fluglinan & la ett ca: 5-6meters kast...
Pang! det small direkt, en Harr på ca: 4hg.

Så roligt som den natten blev har jag aldrig haft.

Det högg nästan på varenda kast, nu behövde jag ej byta fluga "nästan" som tidigare. Jag upptäckte ganska så snart, att utan ben så blev den som vilken fluga som helst.

Benen är Mycket viktiga att dom finns. Färgerna behöver man ej vara så noga med, på ett ungefär räcker, eftersom Pupporna varierar i färg. Dessutom skall man alltid sträva att fiska uppströmskast el. snett uppströms. Pupporna simmar alltid nerströms el. snett nerströms beroende på ström hastighet.

Personligen fiskar jag alltid Puppan med små dragningar med korta pauser i mellan.

I turbulent ström, fettar jag alltid in tafsen. Då slipper jag att den dras ner under ytan.

Det var berättelsen om hur jag kom på att göra Ismo Puppan.

Som du ser så har flugan haft en lång väg att vandra innan den kom till. Det är det enkla som är det svåra.

Men A&O inom allt fiske det är ju att veta hur man skall fiska, än att bara förlita sig på flugan skall göra "jobbet"

MVH Ismo H Kiruna.

Dansk

Det hele begyndte egentligt allerede i 1975 (men det havde jeg nu ingen ide om dengang)

Jeg fulgtes med en kammerat der hedder Tomas Öhlund, til Torneälven, der ligger på højde med Svappavaara ca.: 50 kilometer sydøst for Kiruna, ved vej E-10.

Tomas farbror; Stig, havde en hytte lige ovenfor fossnakken i starten af Paurankiforsen. Den lå altså på Svappavaara siden eller vejsiden hvis man kigger på kortet. Det var i august, lige inden sommerferiens afslutning.

Jeg husker at vi koncentrerede os om det sene aftenfiskeri fra ca.: 22:30 - 02:00

Da begyndte "klækkeorgierne."

Hvad fisken tog, havde man ingen anelse om. Men det skulle nu vise sig senere i livet.

Nærmere bestemt i 1985, hvor Tomas igen ringer og spørger om man vil med. Fiskegal som man jo er, kan man ikke takke nej.

Samtidig skulle det jo være sjovt at oplevet stedet igen nu man var blevet voksen.

Nu var man jo en mere hengiven fluefisker så at sige.

Nu fulgte der yderligere 4 års hovedbrud inden jeg fandt ud af hvad jeg helt nøjagtigt skulle binde på forfanget.

Det var når "klækkeorgierne" var mest intensive, at det var sværest at få fisken til at hugge. Maveanalyser på stallingerne talte deres tydelige sprog: "Vårflue pupper."

Almindelige kreationer med dubbet krop og hackel var jo ganske gode mønstre, så længe disse var tørre.

I samme øjeblik de blev våde, holdt stallingerne op med at tage fluen. At drukne fluerne i diverse flydemidler har jeg aldrig yndet.

Så en aften i begyndelsen af august '89, var jeg sammen med arbejdskammeraten; Nils Christensen, vi havde kørt Paurankivägen via vejen til Esrange.

Vi var altså nu på den modsatte side af elven end i 1975, da jeg var der første gang.

Nils og jeg (Ismo) havde fisket fra kl.: 20:00, vi havde fået relativt godt med Stalling og Ørred. Klokken var nu ca.: 01:00

Der var fisk der ringede overalt, og nu havde de tillige næsten helt holdt op med at hugge. At binde en ny tør-, nymfe-, flymf-flue eller hvad de nu hedder, det orkede jeg bare ikke. Jeg blev "godt gammeldags" pisse ærgerlig, og vadede op på land, i håb om at kunne se hvordan pupperne kom i land.

Med lommelampen i hånden, stod jeg og lyste ud over det strømmende vand.

Lige pludselig ser jeg en puppe komme svømmende imod mig og rækker hånden ud og fanger den. Nu forstår jeg! Vårfluelarverne svømmer jo en betydeligt længere strækning i vandoverfladen end jeg tidligere har troet.

En ide fødtes, snakker med Nils om at jeg vil lave en flue der flyder.

Han foreslår kork, men det har jeg prøvet til andre fluetyper tidligere, det var nu ingen succes.

Næh, balsatræ skulle det være. Jeg vidste præcis hvordan den skulle se ud.

Nogle dage senere var jeg tilbage igen, denne gang alene. Nu var det spændende at se om den nye flue fungerede.

Fisken var allerede begyndt at ringe ret så kraftigt, på med waders, samle stangen, puppen på forfanget, og så ud.

Vadede ud til strømkanten, rev noget flueline af hjulet og kastede ca.: 5-6 meter...
Bang! Hug med det samme, en stalling på ca.: 400 gr.

Så sjovt som den nat blev, har jeg aldrig før haft det.

Der var hug på næsten hvert eneste kast, og nu behøvede jeg ikke længere at skifte flue så ofte som tidligere. Jeg opdagede ganske hurtigt, at uden ben så blev den næsten som en hvilken som helst anden flue.

Benene er meget vigtige. Farverne behøver man ikke være så nøjeregnende med, sådan lidt på "slump" er tilstrækkeligt nøjagtigt, da pupperne varierer i farverne. Yderligere skal man tilstræbe at fiske opstrøms eller skråt nedstrøms afhængigt af strømmens hastighed.

Personligt fisker jeg altid puppen med små indtag med korte pauser imellem.

I turbulent strøm, indfedter jeg altid forfanget. Så undgår jeg at den trækkes ned under overfladen.

Det var beretningen om hvordan jeg fik ideen til Ismo Puppen.

Som du ser så har fluen haft en lang vej at gå inden den blev til. Det er det enkle der er det svære.

Men ”Alfa og Omega” indenfor alt fiskeri er jo at vide hvordan man skal fiske, mere end bare at stole på at fluen nok skal gøre "jobbet"

Med Venlig Hilsen Ismo H Kiruna

Ismo Puppan kan ses Her!


Tip en ven!

Tip en ven om denne side på Fluepapiret



"Fluepapiret" er 100% privat og derfor også totalt uafhængig af nogen firmaer eller institutioner. Alle artikler, foto og grafik er beskyttet i forbindelse med loven om ophavsret og må derfor ikke benyttes i anden sammenhæng medmindre skriftlig godkendelse er givet.
Copyright © 1999-2008 J. Hjorth Alle rettigheder reserveret.
Sidst opdateret:
4-08-2008


Home